Per Stolpe

Remember today, little brother. Today life is good!

Äntligen hittade jag Smilla! Några grabbar hade sett en grå katt i ett träd och visade mig dit. Det var i skogen ett par hundra meter norr om där jag bor. Naturligtvis var det Smilla som satt där också. Tio meter upp på lägsta grenen i en tall satt hon och surade. Jag gissar på att hon hade jagat en ekorre, då det satt en på grenen över och hånade henne.
Hur skulle hon ner nu då? Polisen och brandkåren var tyvärr inte speciellt sugna på att hjälpa till, så jag började fundera på att klättra själv. Linda hade en annan (bättre?) idé. Hon ringde en arborist(?.. trädklättrare av nåt slag) som gärna ville hjälpa till.
Han svingade sig upp i trädet med hjälp av rep och sele, och fick till slut tag i Smilla efter lite jakt uppe i tallkronan. Ner kom hon i alla fall oskadd och rätt så pigg ändå. Hon hade ju förstås magrat en hel del (och hon var ju inte den som riktigt behövde det kanske) men det skulle väl vem som helst göra med en tredagarsdiet av regnvatten och myror.
I skrivande stund ligger hon och sover gott, vilket jag också kommer göra i natt!